Hej alla svikna vänner!

Tack för ert stöd! Vet ju att jag inte är ensam här i världen. Vi borde starta en klubb, grupp eller liknande...ler!

När man är ensam är smärtan olidlig men tillsammans kan man lätta lite på eländet och ge varandra energi.

Idag har inte tårarna kommit än. Men han orkade inte ens ringa och fråga hur jag mådde i går fast han visste att allt var kaos här. En sådan makalös feghet, eller hur?

Tänker på dig som har blivit lämnad gravid och nästan med foten på kyrktrappan...via sms! Det är betydligt värre än det jag råkat hitta på datorn. Sexchattar, sexbilder samt att han då haft ett förhållande parallellet. Varför är vi människor så onda mot varandra? Varför gör vi så illa?

Kan inte släppa tanken på någon slags träff för svikna. Jag bor i Malmö, någon som är intresserad?

Kram...

/Syrenfen